memories about the past#2

För några år sedan kunde jag bli nära på lite sprallig av tanken att skolka ifrån skolan för att ha Emma-dagar. Att bara ligga hemma, skriva på mina noveller, läsa mina böcker och fotografera allt i lägenheten och runtomkring ur nya vinklar - även fast bilderna redan fanns i pluralx100 om och om igen. Jag hade idéer. 
Ett tag efter det blev jag sjukskriven och tanken på ännu en dag blockerad ifrån verkligheten skrämde mig och istället för att vila upp mig själv och mitt sinne, vilket var poängen, drevs jag till intensivare ångest och jag har nog aldrig känt mig så ensam i mitt liv som jag gjorde under den där månaden av ensamhet som övergick till ett år av deltidssjukskrivenhet. De antidepressiva gjorde mig livligare än vad sömntabletterna jag fick gjorde mig lugn och veckor utan sömn blev till månader och jag var bara tom och livlös med drömmar om att kunna göra allt. 

Just nu har jag tiden och orken jag behöver och jag kan faktiskt känna mig bortskämd ibland som ändå inte gör någonting åt det. Det är bakåtvänt liksom. Jag är full av vilja och liv, men drömmarna och inspirationen tappade jag någonstans på vägen.

minnen

En dimmig kväll fick jag höra att en vän komplimenterat mig för min styrka och mitt alltid så goda humör.
Fem minuter senare tryckte jag ihop mig på toalettens hörn och hyperventilerade och jag hade nog
inte känt mig så svag på länge. Det skrämmer mig så mycket att en skarad kan lura alla andra och inte
minst en själv och det skrämmer mig hur minsta lilla trippande på skör tråd kan få en ur balans.
Det fanns ju inte där nyss?
Jo jag har skapat en ny kategori där jag tänker skriva ner små som stora minnen som är fina eller betydelsefulla
eller lite vad som helst sånt där. Sådant man måste få ur sig för att återskapa ett ögonblick och en känsla. Kanske
kan bli bra, vi får se.

-