jag måste lära mig se det som finns framför mig

nu har jag inte hört av mig på några dagar men det får vara så ibland tycker jag. Jag tog inga foton
igår men det var praktiskt taget en helt perfekt kväll. Vi började hemma hos sara med vin och fint sällskap.
Gitarren var framme och det var allsång kramar samt skriva ner sånt man bör radera från sitt förflutna på
lappar för att sedan tända eld på den och säga hejdå, det var fint. Sen begav vi oss i alla fall upp på berget
för att träffa massa andra härliga människor. Vi satte oss vid vattnet och gitarren kom fram än en gång och
jag kände bara att åh vad fantastiskt det är med vårkänslor och glada bra människor. Efter det spirade jag
ner i hiskelig fart för att möta lisa och kramas prata älska ååh och dela på en öl träffa mer människor gå till
en pizzeria softa prata hoppa in i en bil sjunga duett på shoreline med känslan i hela kroppen springa i takt
och hoppa i iskallt vatten och sen fara upp till ytan med en fruktansvärt fantastiskt feeling. 

Och på vägen hem sa jag att nu vill jag gå hem så ingenting danar ut och kvällen ska kommas ihåg såhär
perfekt. Tack livet.




namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: