Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev, eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses.



Jag tror på logiken i hur ologiskt allting kan vara, jag tror på människans sätt att tänka och överleva och
jag tror på spöken och andar. Faktiskt. Jag är för naiv och nervig av mig för att inte tro på det och jag är
för rädd för mörkret för att inte tänka mig för vart jag trampar. Men jag tror inte på någon speciell gud och
jag tror inte på något liv efter detta även fast jag så himla gärna önskar att jag gjorde det för visst har vi för
lite tid och visst ökar tiden farten hela hela tiden? Jag tror inte på ödet för inget är hugget i sten och det
finns alltid en chans att göra en förändring ifall man vill och mina tankar och mina val är mina egna,
inte ödets. Jag tror på karma. Inte på karma som säger att om du gör en god gärning så belönas du med guld
men jag tror på förbättringen av ens eget befinnande då man gör sådant man blir stolt över och jag tror på att
man mår bra av att göra sitt liv till en positiv cirkel istället för att kniva sig själv gång för annan för att man
funnit en säkerhet i självdestruktiviteten. Jag tror på att man vinner och förlorar för det handlar inte om att
agera rätt, det handlar om att acceptera sina misstag och låta själen berätta för dig att du ska fan inte göra om
det där för det gjorde ont och jag är inte odödlig.


Lisa,(återigen)

Så oerhört vackert skrivet!




namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: