I was never good enough to find


Solen skiner igenom persiennerna men jag är för desperat med mina försök att lyckas analysera alla
tomma tankar att solen hinner gå ner igen innan jag märker att jag är vaken. Mörkret faller över mina
lavendeldoftande lakan och även fast stjärnorna lyser kan jag se att de gråter och jag liknar mig själv
med en stjärna utan direkt innebörd som gråter det stoft som får älvorna att flyga.

För länge sen trodde jag att kärlek läkte alla sår, sedan började jag undra ifall jag ens var viktig nog
för kärleken att finnas till och helt plötsligt tvivlade jag istället på min existens och jag litade nästan på
det faktum att jag bara var en vålnad som jagade alla vackra ting emot förintelsen.

Så istället gömmer jag mig.
Jag håller andan, pressar samman ögonlocken,
och låtsas att jag flyger.


hanna

alltså, människa... fan vad fint du skriver. du sätter liksom ord på det man inte kan sätta ord på själv.

2012-01-26 | 22:22:00
http://shakeyshakey.blogg.se/



namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: