Eva, jag vet inte vad jag försöker säga. Så bara lyssna på blåsarna.

Brukar alltid klaga på pressade tidsscheman men nu känns det som om jag har all tid i världen
och ändå lyckas jag inte komma någonvart. Det kanske är en fråga om sinnesro så ge mig
något som tar mig någonstans och det finns ingen poäng i att vara fri längre. Vill ha ett
klubbland och studsa på fluffiga moln och hej-jag-bara-måste-härifrån-snart. countdown 18




namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: