memories about the past#2

För några år sedan kunde jag bli nära på lite sprallig av tanken att skolka ifrån skolan för att ha Emma-dagar. Att bara ligga hemma, skriva på mina noveller, läsa mina böcker och fotografera allt i lägenheten och runtomkring ur nya vinklar - även fast bilderna redan fanns i pluralx100 om och om igen. Jag hade idéer. 
Ett tag efter det blev jag sjukskriven och tanken på ännu en dag blockerad ifrån verkligheten skrämde mig och istället för att vila upp mig själv och mitt sinne, vilket var poängen, drevs jag till intensivare ångest och jag har nog aldrig känt mig så ensam i mitt liv som jag gjorde under den där månaden av ensamhet som övergick till ett år av deltidssjukskrivenhet. De antidepressiva gjorde mig livligare än vad sömntabletterna jag fick gjorde mig lugn och veckor utan sömn blev till månader och jag var bara tom och livlös med drömmar om att kunna göra allt. 

Just nu har jag tiden och orken jag behöver och jag kan faktiskt känna mig bortskämd ibland som ändå inte gör någonting åt det. Det är bakåtvänt liksom. Jag är full av vilja och liv, men drömmarna och inspirationen tappade jag någonstans på vägen.

matilda

kan du inte lägga upp lite av dina gamla texter/noveller här? om du har kvar dom alltså

2011-06-13 | 12:32:07
http://matilda.blogg.se/
rebecca

haha nej det där var ju inte likt mig :)

2011-06-13 | 12:39:28
http://rnohlgren.blogg.se/
Ewe

Du är fortfarande samma livliga person som innan. Det gäller bara att du själv ser det när tror på det.

2011-06-13 | 12:52:21
Anonym

känner igen mig. efter att man går hemma helt ensam i veckor så tröttnar man som fan på det.

2011-06-13 | 16:02:57
Anonym

känner igen mig så väl!

2011-06-14 | 15:01:43



namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: