man måste dö några gånger innan man kan leva

Jag ser det vackra nu. Tragedier öppnar upp ens ögon och fåglar som innan bara passerat börjar jag lägga märke till – hur de rör sig, låter, ibland låtsas jag till och med förstå mig på vad de tänker. Musik som innan fått mig låg ger mig en fantastisk känsla. Jag uppskattar kreativiteten liksom, orden som någon har knåpat ihop för ett budskap och även jag kan ge någonting genom mitt skrivande igen. Kanske inte till er eller fåglarna eller sommarsolen som gömmer sig, men till mig själv. Och det är vad skrivandet från början alltid gjorde. Skrivandet räddade mig och nu ska jag rädda mig själv genom att skriva. Och att finnas.





namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: