lägesuppdatering.

Jag vet själv att denna plats inte är vad den en gång var men idag fick jag det sagt till mig och det kan nog ha varit bra ändå. Har tappat hela konceptet med att skriva och fotografera och ta mig tid till att ens försöka. Stänger mest in mig i mitt rum och gör oansträngande saker för att det är bekvämt, fotograferar ingenting för att det känns halvdant, berättar ingenting för att allt känns ointressant och publicerar aldrig vad jag skriver för att det känns för personligt. 



Vad har hänt då? Absolut ingenting. Och kanske är det det som är grejen. 
Den här sommaren skulle jag hitta på saker. Jag skulle på festival och jag skulle på roadtrips och jag skulle ramla runt i mer nätter än min kropp klarar av och jag skulle träffa alla jag aldrig träffar och jag skulle åkt till Oslo och Stockholm och jag skulle tagit mig tid. Jag skulle läsa böcker och fotografera och skriva och gå till den där bänken som är bara min för att andas in luften som jag brukade för ett år sedan. Jag skulle motionera och bada och finna frid. Jag skulle vara glad och nöjd och aldrig sitta still. 

Jag har skrivit. Trettio textdokument ligger opublicerade på min dator, jag läser inte ens igenom dem själv efter jag tryckt på spara och det är så fruktansvärt mycket känslor som ligger i dedär dokumenten att det nästan skrämmer mig. Sen har jag ju varit på festival och ramlat runt i några nätter. Annars har jag mest suttit still, metaforiskt sett i alla fall. Jag kommer liksom ingenvart med någonting. Och på samma ruta finns det begränsat med inspiration och jag vill ta språnget men jag vet bara inte när var hur. Och desto längre jag står stilla desto mer skrämmer tillvaron mig och jag försöker finna lugn men utanför denna lilla ruta jag verkar vara så fastlimmad i rör sig allt för fort för att jag ska hänga med. Som en klen liten fisk som inte kan hänga med i stimmet liksom. 

Men jag ska försöka skriva i alla fall. Att skriva det som aldrig nämns kan vara något av det viktigaste som finns för vet jag någonting så är det att ingenting blir bättre genom att hållas inne. Och ibland kan jag faktiskt tycka att jag får ut mer av att skriva saker i gömda textdokument eller här på bloggen istället för att berätta om det för någon. Inga dömande ögon liksom. Vad jag känner är vad jag känner och vad jag tycker är min åsikt och det kan ingen klanka ner på eller ta ifrån mig.

Och det är liksom så det ligger till.

erika

du får utav mig en puss för att du är så söt

2011-07-25 | 20:23:47
http://erikaakk.blogg.se/
carolina

Jag saknar dig. Jag saknar min Emma, min fina fina vän!

2011-07-26 | 19:45:57
http://carolinakjellander.blogg.se/
P E R F E K T I O N I S T . S E

Fin bild!

2011-07-27 | 00:08:52
http://perfektionist.se/
Nadine

känner lite likadant. på ett sätt händer sjukt mkt men allt känns så halvt denna sommarn. inte okej haha. kan inte sluta säga det madame men du skriver så otroligt klokt & fint också om de e om sorliga saker. brabra!

2011-08-10 | 13:07:15
http://flattt.blogspot.com



namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: