skoluppgift::;en uppsats om relationer: (för den som orkar och till mamma och sara som var nyfikna)



Vad är relationer?
När man säger ordet relation är oftast det första man tänker på förhållande-konceptet pojkvän och flickvän, men relationer kan tolkas på olika sätt eftersom det är ett himmelens brett ämne. Någon slags relation har vi till praktiskt taget allting i våran omgivning, på ett sätt eller ett annat. Vi har en relation till våra föräldrar, vi har en relation till våra lärare, vi kan ha en så kallad indirekt relation (jag återkommer till det ämnet senare) till våra partners ex och till våra föräldrars kusiner, och på ett annat plan har vi också relationer till våra mobiltelefoner, datorer, kläder och resterande materiella ting. Det vi relaterar till och uppmärksammar ligger inom vårat ”relationsfält”, men självklart har alla våra relationer olika sorters betydelse för oss och vissa kan anses viktigare än andra, samtidigt som en relation till ett ting för mig kan ha en svindlande högre betydelse för någon annan med samma förbindelse.

Alla relationer betyder som sagt olika för alla olika individer men en av de sköraste relationer vi må ha är den vi har till våran familj. Ett blodsband är unikt och med det blodsbandet kan många gå igenom de intensivaste konflikter men ändå vinna tillbaka varandra och bli starkare just för att samhörigheten väger över möjlig ilska. Ämnet i fråga är väldigt starkt för mig då jag relaterar oerhört, man kan bråka och skrika tills man tappar all luft och kraft men efter ett tag viner den där bitande och ångestfyllda känslan genom ådrorna just för att man vill tillbaka, man vill inte vara osams och samhörigheten man har till ens familj får en ofta att säga förlåt, eller göra allt för att lösa konflikten. Sedan menar jag ju inte på så vis att alla har densamma relation till ens familj.

Många familjerelationer kan gå i kras just på grund av andra relationer som står i vägen. I en familj finns det, i alla fall ifrån början, två partners – en mor och en far. Ifall de inte känner sig bekväma och lyckliga nog i deras relation kan det påverka hur de behandlar sina barn och då kan sedan barnens relation till deras föräldrar och till och med barnens relation till omgivningen påverkas på så vis att de tappar greppet. Det viktigaste ett barn har är sitt hem och ifall den tryggheten ett barn borde finna i hemmet rycks ifrån dem kan det leda till framtida men, att barnet i fråga sedan på något vis tappar greppet och aldrig lär sig hur han eller hon själv ska hantera och vårda sina egna relationer.

Därför tycker jag bästa vis att vårda relationer inom familjen är att inte låta en konflikt påverka någon annan relation, att far och mors bråk ska hanteras och vårdas så snabbt som möjligt så att inte ett barn börjar tro konflikten kan bero på dem, vara dess fel – för tro mig, det är lätthänt.

Ett barn behöver uppskattning, om det så kommer till dess relation till sina föräldrar eller sina vänner samt ifrån sina lärare eller distanserade släktingar.

Då ett barn växer upp är dess vänskapsrelationer extremt viktiga, som mest tror jag när man går upp emot tonåren. Vänskapsrelationer är också något unikt då en vän ofta är någon man känner sig totalt samspelt med, en person som man kan vara sig själv med i alla lägen och en person som man känner sig säker att göra bort sig inför och fjanta sig med och en person som man kan prata med när saker blir tufft.
Just i tonåren börjar man frigöra sig ifrån hemmet och då behöver man någon att relatera med, någon att skvallra med och någon att hata världen med och någon att trotsa alla med, någon att rymma hemifrån med och någon som man kan resa iväg med.
När man väl börjar frigöra sig ifrån hemmet behöver man ändå en mark att falla tillbaka på. Det kan vara svårt att nå ut till sina föräldrar om sex och pojkvänner och drama, och en stark vän då kan rädda många situationer.
Jag anser en vän vara någon att falla tillbaka till, någon man kan lita på och någon som finns där. Någon man kan känna sig bekväm med i tystnad och pressade situationer, någon man kan känna sig bekväm med i alla lägen.
Alltså: Vänskapsrelationer. Ett av de viktigaste banden vi har. Partners kommer och går, och jag anser det värsta misstaget man kan göra i en vänskap är att missunna sin vän och ägna all ens tid åt en partner som troligtvis efter några veckor eller månader eller år kommer försvinna, vem ska man då falla tillbaka på? Vem ska hålla ens hand när man går i botten? Och vem ska få en att le igen? Och sen får man inte heller vara självisk och tänka på att en vän också kan ha det svårt och gå igenom olika sorters pärser, man måste ge lika mycket som man tar.

 

Men misstro mig inte, att vårda ens förhållanden till ens partner är också viktigt. Det är svårt det här med relationer för missunnar man någon utav dem för mycket riskerar man att den ska tyna bort ifrån en, så kruxet är att hålla en realistisk jämnvikt och faktiskt lära sig att prioritera. Vilka relationer värderar man högst?

Så, vi kommer till det här med kärlek. Vad är kärlek? Jag kan inte lägga kärlek i ett visst fack, då man inte bara känner kärlek för sin partner utan också till många av ens relationer. Man kan känna kärlek till sin familj, sina vänner, sina släktingar och sina materiella ting. Men om jag skulle rikta in mig på ämnet kärleksrelationer:

Kärlek kan vara något utav det vackraste i världen och något utav det sämsta för en, allt beror på partnern man har i fråga, hur bra man samspelar och kommer överens, därför kan inte jag säga ifall jag finner kärleksrelationer vara mer eller mindre betydelsefulla än andra relationer. Kärlek är det i alla fall och finner man den där kärleken som tar en till oanade höjder kan man skatta sig lycklig – men man ska aldrig ta kärlek för givet och man ska aldrig missunna den heller. Ifall det känns rätt borde man ge hela sitt hjärta, men har man inte hjärtat där borde man dra sig ur innan det blir för intensivt, sådant känner man ofta inom sig rätt fort. Något av det viktigaste när det kommer till kärlek är att visa hänsyn och att aldrig vara självisk, i ett förhållande finns det två parter och är man på olika plan och inte är öppen om vad man är redo att satsa eller inte satsa kan någon sluta upp mer sårad än man någonsin kunde ha anat.

Vad gör man då ifall man börjar bygga upp starkare känslor för en vän? Det bästa rådet jag kan ge är att vara ärlig. Det kan hända lätt då man kommer så nära varandra i en vänskapsrelation, man når varandras inre vrår och man rör varandra så nära själen att man lätt också kan snudda vid vännens hjärta. Eftersom då vänskaper är så viktiga att vårda så var alltid ärlig, ärlighet kommer man längst på. Man kan bli nekad men då vet man i alla fall innan det går så långt att man inte klarar av att behålla vänskapen man faktiskt har byggt upp och lärt sig att uppskatta.
Något annat som är grymt viktigt med vänskaper är tilliten och att aldrig ta sin vän för givet. Lika snabbt som en vänskap kan utvecklas till kärlek kan en vän också bli ens fiende ifall man inte ”spelar sina kort rätt”. För det är också en relation i sig – fienderelationer. Och hur vårdar man en sådan relation?
Har man en så kallad fiende, någon man stöter ihop med som två magneter lagda åt fel håll, någon man helt enkelt inte går ihop med, kan det vara svårt att veta hur man ska förhålla sig. Trycker någon ner en är det lätt att låta den komma åt en och då använder man ofta en automatisk försvarsmekanisk. Trycker någon ner en vill man trycka ner den ännu mer, för i vilket fall vill man stå högre än den som får en att må dåligt – dock blir man enligt mig genom det lägre satt istället. Ifall man har någon i sin omgivning som trycker ner en blir man en större människa desto mer man ignorerar dess kommentarer eller handlingar – och ifall man också ignorerar det kan ”fienden” tröttna fort, utan respons är det inte lika kul längre.
Många som trycker ner andra gör det inte för att de faktiskt har anledning, i alla fall som är en faktor stark nog, att trycka ner personen i fråga, utan för att de kan ha ouppfyllda sociala behov och försöker bygga upp en fienderelation eftersom den kan kännas enklare att få än andra sorters relationer som ”mobbaren” kan ha brist av. Den som trycker ner kan också lätt trycka ner andra för att andra inte ska se ens egna brister utan fokusera på andras, det är också lättare att fokusera på andras fel än på ens egna – det är inte smärtfritt men det lindrar. Så jag säger såhär: vänd ryggen till, men stå ändå för din egen ståndpunkt.

Har man sedan en fienderelation till någon kan den relationen indirekt påverka en relation som man har till till exempel en vän eller en familjemedlem, och detta är vad jag nämnde tidigare en ”indirekt relation”. Då någon annan som man inte ens har någon direkt kontakt med påverkar ens egna mående.
Ifall jag till exempel trycks ner av någon som behandlar mig illa kan det påverka mitt humör, vilket kan leda till att jag tar ut det på folk i min omgivning och bråkar med dom istället för att hantera situationen med den som faktiskt är faktorn till att jag mår som jag gör. Det är ungefär på samma vis som brist på sömn kan leda till dåligt humör och försämrad koncentrationsförmåga, fast i metaforen kan humöret vara en vän och koncentrationsförmågan vara ens tålamod och stubin i olika sorters konversationer.

Alla relationer kan påverka andra. Ifall jag har en pojkvän som jag är tipp över tå förälskad i och jag sedan ber honom träffa mina föräldrar som sedan i följd inte tycker om honom alls kan det skapa osäkerhet i relationen just för det, eftersom jag litar på mina föräldrars omdöme. Man kan missunna sin egen intuition i påverkan av andras intryck av någon man faktiskt känner själv.

Ens relation till arbetskamrater kan också påverka de flesta relationer. Var tror ni uttrycket ”blanda aldrig arbete och nöje” kommer ifrån?
Ifall jag t ex inte går ihop med mina arbetskamrater och jämt stöter på delade åsikter och intensiva konflikter på arbetsplatsen kan det göra mig trött, tjurig och lättirriterad vilket kan leda till mer konflikter i hem och med vänner. Det är som ett vakna på fel sida ungefär, allt man gör känns fel och även där vill man då hellre trycka ner andra än faktiskt inse att man haft en dålig dag och att det är viktigt att pusta ut och tänka på att konflikten var emellan en själv och en specifik, inte resterande som man stöter på under dagen. Istället för att reta sig på andra – ta i sådana här situationer en stund för dig själv istället och andas till du känner dig redo, jag brukar alltid säga åt mig själv att tjugo minuter helt ensam med ens egna tankar om dagen är som självterapi, och det hjälper. Vet du om att du har kort stubin hjälper det faktiskt att lära sig andas.

du har kort stubin hjälper det faktiskt att lära sig andas.


mamsen

Fantastiskt bra. Klokt, genomtänkt, moget. Hela du är riktigt riktigt bra. Kram Kram Kram

2011-04-18 | 08:19:08



namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: