en annan del av aprilhimlen

Ibland kan jag verkligen inte förstå mig på, förstå mig på varför pojken med de vackraste ögon och den ömmaste beröring såg just mig. Vi hade stött på varandra på krogen och sådant tidigare men det var först i blåsten den kalla höstkvällen han faktiskt såg mig. Han bad om eld och det enda jag visste om honom då var att han rökte röda marlboro och hade bruna ögon med den mest intensiva blick. Liksom som om han försökte kolla bortom mig men ändå hålla ögonkontakt.

Jag famlade fram min gamla statoiltändare som hade alldeles för ynkligt med gas i, och sträckte över den. Hans fingrar snuddade vid mina och för en millisekund kände jag värmen ifrån hans hand. Tänk om jag visste då att den där handen bara några veckor senare skulle vara ihopflätad med min och tänk om jag visste då att de där läpparna som endast yttrat tre ord till mig skulle kyssa mina passionerat under det förfallna aspträdet i parken.



(en annan del av aprilhimlen)




namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: