vi står bakom dig, trots att vi aldrig syns

Jag är rätt så självkritisk egentligen. Jag tänker ofta på hur jag beter mig och om jag borde bete mig annorlunda eller ifall det var jag som sa någonting fel eller om det var någonting jag inte sa som jag borde ha sagt som kunde ha förändrat exakt allt. Jag bearbetar varenda lilla detalj och försöker lista ut ifall det finns några dolda tecken eller signaler och jag tycker ofta det är jobbigt när folk tittar för jag kan vara rädd att de tittar på grund av fel anledningar. Människor och blickar betyder rykten och lögner. Ja ibland känns det så. Och det är en så obehaglig känsla när man blir lite rädd, inte rädd för att någon fått reda på något utan för att någon har tolkat något fel och sen går det runt tills en ny historia är påhittad som inte är sann alls och sedan kommer det inte fram till en själv eftersom "jag har lovat att inte säga till någon" så man får stå ut med att låtsas som om man inte känner av de kalla blickarna födda på falska grunder.

sara

du är så otroligt duktig på att skriva. så bra på att formulera dig. när man är ledsen, då kan man läsa din blogg, och känna sig förstådd, mindre ensam. när man är glad kan man läsa din blogg. man blir alltid glad av dina texter, på olika vis.

2010-10-23 | 02:47:59



namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: