the spirit was gone


Spenderar eftermiddagen med ett huvud överfyllt av tankar och Antony & The Johnsons nya album Swanlights. Hittils är nog denna låten min favorit. Varenda en av deras låtar är mästerverk. Jag sväljer mina ord och stänger in dem bland undangömd ångest och hopp om förändring på någonting som aldrig kommer att förändras. Ibland känns allting så himla tomt bara. Som om jag söker efter någonting, men det är som att leta efter en nål i en höstack eftersom jag söker efter någonting som jag inte har en aning om vad det är, och vet då inte heller vart jag ska söka.
Kanske söker jag evigheten. Kanske söker jag ett stopp på någonting. Kanske söker jag ingenting så kanske är det det som är problemet.
Jag förstår inget alls för tillfället. Bortom min kontroll.




namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: