vintervila




Hon sjunger kärlekssånger för min hud, hennes tunga skriver mjuka melodier på ett ungt bröst där håret börjat växa  först nu. Ännu är det vinter, och den stora vita björnen ligger kvar, den har lagt sig över asfalten och husen.
Jag hoppas att den inte ger sig av, så vi kan ligga kvar. Vi pratar om varandra, jag låter mina tankar vandra. Hon är tyst och bara andas i ett litet ögonblick.
Hon bläddrar förstrött bland mina skivor, ler och sätter på "Here comes the sun". Det enda som rört sig här är tiden, och klockan klämtar för vårt ide.


Jag måste verkligen plugga, har fortfarande en del att göra som ska vara inlämnat imorgon men jag finner ingen ork någonstans. Jag vill bara stänga in mig på mitt rum och lyssna på Kent i flera timmar, vilket jag inte gjort på allt för länge. Det är inte många som kan jämföras med deras låttexter och den fina känslan man får av deras musik. Snart får jag se dem live också, det ska bli fint. Med Sofia ska jag dansa igenom ångestlösa nätter.

MADE OF GLASS, POSSIBLY SHATTERED.


I feel like I am made of glass. And at any moment, all my pieces could shatter and break. It's always easier to blame other people isn't it? It would be easy to say that he did this to me, that he became such a part of my soul, that his departure from my life sent me spiraling out of control. And maybe to an extent that's true. There's no doubt that I gave my heart to a boy who ran so far away with it that I'm not sure it will ever really come back. But to put all that blame on him would be naive, and I would never want to flatter him in that way. The truth is, I was broken before he came barreling into my life. And now that he's gone, I'm just one step closer to shattering. My problem isn't making someone else fall in love with me, it's falling in love with myself. I've struggled for years to be happy with who I am, and I made the mistake of letting someone else try to make me happy, make me more alive. But how can I fault someone for falling out of love with me, when I have never even loved myself?
- Le love

OVER THE RAINBOW


1-Imorse. 2-Det var så himlans fint utanför våran lägenhet för någon timme sedan. Allting var jätteljust, himmelen var grå och skiftade i ljus och mörk över och under regnbågen. Ville mest säga det.

JACK THE FUCKING LAD


MINUS
- Förutfattade meningar
- Människor som har så lite koll på sig själva och sina känslor att de slutar upp med att behandla andra som skit
- Att folk ska få en sådan inställning på hur de borde bete sig att de inte kan följa sina egna instinkter
- Att så jävla gärna vilka komma härifrån men vara som fastbunden
- kroapmweråasop¨tiarpwserpnwiotnawimfszopå,påsirfmwpsiafmpofmawe AAARGGHHH

PLUS
+ Att stöta på nya människor som man kan hålla flytande och givande konversationer med
+ Att det finns så mycket fint folk omkring en som man inte ens lagt märke till
+ Owl city på kvällskvisten (The saltwater room <3)
+ min softa playlist

who am i?


Jag klarar inte av mörker. Ibland kan jag vilja låsa in mig själv i ett mörkt rum bara för att kunna vara ensam och osynlig, men väl i mörkret får jag panik. Har varit grymt mörkrädd så länge jag kan minnas. När jag var liten bodde jag på landet och pappa kunde dra med mig ut på promenader i skogen sent på kvällarna. "Enda sättet att övervinna en rädsla är att bemöta den", dock blev det bara värre.
Jag är också rädd för höjder och clowner. Första skoldagen i Kinnarpsskolan hade en lärare klätt ut sig till en clown och delade ut glass, när jag inte kom fram och bad om en för att jag var rädd gick hon till mig och försökte krama mig. Det slutade med att jag skrek "släpp mig, jag är fan rädd för dig!" och sprang därifrån haha. Clowner vet jag dock inte varför jag är rädd för dem, tycker bara de är sjukt obehagliga och de har förföljt mina drömmar många nätter.
Jag är beroende av konstant förändring. Jag tröttnar alltid på allting, om det så gäller hur mitt rum är möblerat, hur min frisyr är, min garderobs innehåll eller mina spellistor. Jag klarar inte av när saker är exakt likadana hela tiden, jag tröttnar och blir uttråkad och får ångest för att saker är överdrivet rutinerade.
Jag hatar rutiner. Jag hatar samma tider, jag hatar att följa mönster, jag hatar att passa bussar/tåg och jag hatar att planera i förväg.
Det enda jag gillar att planera är resor. Om det så är festival, utomlandsresor etc. Jag gillar att ha saker att se fram emot. Alltså motsatsen ifrån rutiner, jag gillar att veta att jag inom en snar framtid ska få göra något speciellt. Det håller ångan uppe på något vis.
Jag är livrädd för konfrontationer. Jag undviker gärna att bråka med folk så gott det går och låter ofta folk behandla mig lite hur dom vill. Vänder blindögat till, ungefär. Dock när jag väl blir arg då blir jag arg så det kokar.
Jag älskar nintendo 64 och Mario kart som mamma har på sitt wii. Jag älskar också spel som spindelharpan, och facebookspel. Har jag börjat med något lär jag hålla på med det dagligen i efterhand, så tipsa aldrig mig om några evighetsspel eller dylikt haha, då lär jag isolera mig med det..
Jag är också lite träningsberoende. Eller jag kan vara under vissa perioder. Jag är grymt lat egentligen, men har jag joggat varje dag i kanske tre dagar så mår jag dåligt om jag inte gör det på den fjärde. Eftersom min kropp är så svag i sig försöker jag pusha mig själv så mycket det bara går för att jobba upp någon slags styrka. Det är väl bara bra egentligen.
Jag älskar att vara ensam på kvällarna med min dator och en rad kärleksfilmer. Jag älskar att drömma mig bort i fina historier om två stycken som blir kära och det är en så lång väg dit men i slutet får de varandra. Klichéer och sådant. (Kliché?) Det är väl det hela med att hoppas på att det finns något så kallat perfekt där ute, eller iallafall hopp om perfektion. Något bortom perfektion.
Jag älskar filmer i sig, om det så är drama, thrillers, komedier, skräckisar eller just kärleksfilmer. Jag har alltid perioder då jag knarkar olika sorters filmer eller serier etc.
Jag är hur dålig som helst på att ta tag i saker. Jag säger alltid att jag ska göra så mycket, att det ska göras så och dittan och dattan men när det väl gäller gömmer jag mig hellre med en bok under täcket och tänker att jag tar det någon annan dag. Jag glömmer alltid bort att posta brev, läxor, viktiga lappar och dylikt.
När jag var liten brukade jag tänka på döden, ovanligt mycket. Jag bodde ute på landet och hade en våningssäng vilken jag låg högst upp på, och jag minns hur jag låg där och tänkte på döden tills jag tänkte tanken "en dag kommer allt bara vara svart, allt kommer bara vara slut. Då finns det inget kvar att göra". Efter den tanken brukade jag alltid börja gråta och sedan springa ut och slänga mig i mammas famn. Mest av allt hoppades jag nog på att hon skulle säga att det fanns något magiskt elexir som i alla sagofilmer som skulle göra att jag skulle leva förevigt, men med tiden inser man ju att något sådant inte existerar.
Jag har väldigt svårt för att bli kär, jag överanalyserar och rymmer, tänker mer på nackdelarna med människor än fördelarna, försöker hitta anledningar till att inte stanna kvar, jag är rädd för kärleken i sig. Att lämna ut sig totalt till någon annan, att öppna upp sig och visa hela en själv, det skrämmer mig. Det skrämmer mig att släppa in någon på livet. Dock när jag väl blir kär så blir jag verkligen det, och då kan känslorna skena iväg och växa sig så starka att jag lever i en egen liten värld och ignorerar alla felsteg. Felstegen är då inte längre felsteg och skavanker är inte längre skavanker, de blir bara rätt och fina. En del av charmen.
Jag slösar alltid slut på alla pengar jag har. Jag kan inte hindra mig själv ifrån att handla (självklart jag KAN men jag har liksom inte viljan där) och tänker mig aldrig för när jag egentligen borde spara. Tillbaka till det där att jag är dålig på att planera. Jag klarar inte av när folk tar på mina öron, jag vet inte vad det är men jag tycker det är så grymt obehagligt att jag kan smälla till folk av ren reflex.
Folk som läser min blogg och sedan har träffat mig i verkligheten har många sagt att de trodde jag skulle vara lugnare, stillsammare på något vis. Jag är egentligen en jätte pratglad, social och sprallig tjej.
Jag är livrädd för framtiden, att inte ha en skottsäker plan, att kasta mig själv ut ifrån ett berg och inte veta vart jag hamnar. Så känns det. Som om framtiden är ett stort svart hål, och hur mycket man än vill hoppas och tro på vad som gömmer sig inuti och bortom hålet kan man aldrig vara säker. Och det skrämmer mig, det kanske är en del av min mörkerkänsla. Att inte veta.
Jag är rädd för väldigt mycket, men det finns ingenting som skrämmer mig så mycket som tanken att någon jag håller kär ska dö.

Nu blev det väldigt mycket text och väldigt mycket exposure men ni säger ofta att ni vill att jag ska skriva mer så det är väl bara att ta det med en nypa salt. Inte för att jag tror att någon faktiskt kommer att läsa allting men ändå.

<3


Jag älskar dig pappa

trots det timglas som sliter i oss ska vi hitta en väg ändå


Jag har inte sovit en full timme inatt och det är skrämmande hur alla känslor kan komma på en och samma gång ibland och det är konstigt hur ångest bara kan attackera en och det är konstigt hur allting helt plötsligt kan göra så ont.

fina tjejen


En väldigt seg Sara "mötte" mig förut (gick femtio meter utanför dörren...nästan) och vi tog en promenad till willys där hon skulle inhandla flöt. Sedan gick vi och satte oss utanför stadsteatern och satt där och bara babblade på en bra stund. Härlig tjej dendär.
Nu ska jag sätta på någon serie och pilla mig i huvudet med min födelsedagspresent (se några inlägg ner). Min katt slickar och gosar med mina ben, mysigt.

SWEET SIXTEEN


IDAG ÄR DET INGEN VANLIG DAG FÖR IDAG ÄR DET MIN SEXTONDE FÖDELSEDAG HURRA HURRA HURRA!!

what is simple in the moonlight by the morning never is


Idag vill inte jag lämna sängen, så jag tänker nog inte göra det heller
jag tänker gömma mig under täcket i mörkret och ta itu med prestationsångesten
en fågel viskade till mig att utanför fönstret skiner solen, men jag vet inte om jag orkar bemöta den
jag hatar huvudvärk och jag hatar mensvärk och jag hatar svaghet
och jag hatar dålig självbehärskning och jag hatar allt förutom bright eyes just nu
(det är spexfoto idag, så var riktigt snygga och galna nu classmates, och lite extra ifrån mig)

for you


Via tumblr. Något av det bästa jag vet är när ni kommenterar saker om er själva. När ni skriver att jag påverkat er, när ni skriver att jag har hjälpt er på något sätt. När ni skriver att mina ord har hjälpt er igenom dagen, när ni skriver att ni kan relatera och hur ni kan relatera till det jag skriver. Ni kommenterar inte så ofta, men när ni väl flikar in så gör ni det med så himlans fina saker. Jag önskar att jag visste mer om er, så tveka aldrig över att kika in här och skriv av er, jag läser varenda ord.

Så jag vill bara säga tack, ni hjälper mig också.

att saknad och sanning ska behöva göra så himlans ont


Det är över nu, och 1000 kalla tysta dagar
En plats ett slut, så släck mitt ljus
Över nu,
och ensam har jag dofterna kvar
Som ett tårögt barn har du gjort mig svag..


the noble art of letting go


.


andas, bit ihop

wasting pages



Lelove. Jag har nyss skrivit sju sidor i ett worddokument om saker som rör sig i mitt huvud. Försöker få bort skrivspärren jag haft så länge, men allt blir bara suddigt och krångligt och felformulerat. (Jag skriver också om allt som händer och vad som inte händer fast jag så gärna vill att det ska hända men vet att det bara är drömmar om någonting och drömmar är slöseri med tid) Jag längtar förövrigt något sjukt mycket till nästa helg då jag ska vara med Sofia hela tiden och vi ska ha filmkvällar och äta melon och prata och kramas och kanske hålla handen lite. Hon är en av de få som jag skulle kunna tänka mig att avskärma mig med ifrån hela världen.

sara sevkusic



Blev en impulsiv promenad med Sara istället, vi satte oss på en liten lekplats och pratade en liten stund om livet och sånt där. Sedan gick vi hem till henne, vilket ledde till att jag blev av med min chatroulette-oskuld. Fyfan har inte skrattat så på år och dar, haha. Bästa var nog när en snubbe gjorde en puppetshow med en apdocka.
Fin tjej den där Sara förövrigt.