I'm gonna love you like I've never been hurt before

11 – Min första kärlek(den första då jag inte var för liten och ovetande det vill säga, när man verkligen visste vad kärlek var). Det finaste minnet med honom var när jag var med två kompisar i Skara och vi träffade honom och vi låg bland höga strån i en park och kysstes och det togs många foton då och det var sommar och jag var så fruktansvärt kär.

När jag var kär första gången var året 2007 och jag klädde mig i söndriga nätstrumpbyxor och förhoppningsvis en deathangel-klänning ifrån shock. Jag hade smink ner till knäna och håret tuperades en meter över huvudet. Många kan fråga ifall jag var deprimerad då men jag tyckte nog mest det var häftigt för alla coola bilddagbokskändisar såg ju ut så och jag var ingenting för normer direkt.

En vinterkväll satt jag ute med en vän på hennes veranda och talade om killar och kärlek och sådant och jag ville ju så himla gärna ha en pojkvän så hon sa att hon kände en kille som nog skulle falla mig i smaken. Kul grej, tänkte jag. Jag fick hans (så himla häftigt då) bilddagbok och jag spanade väl igenom hela arkivet och visst föll han mig i smaken galant. Jag antar väl att jag kommenterade något och vi började snacka lite.
Han bodde i Skara så som min allra bästa vän så vi sa att vi skulle träffas innan jag skulle åka bussen hem därifrån. Han var sen och jag blev fnittrig och jättenervös så vi hann väl ses i ungefär fem-tio minuter men jag minns att fjärilarna i magen kom till liv och på bussresan hem gjorde jag som tjejer alltid gör, analyserade varje blick och ord han sa och planerade vad jag skulle säga nästa gång vi pratade med varandra. Jag kommer fortfarande ihåg hans svarta hår och hur kollade på mig och hans svart-vita palestinasjal som vart så fruktansvärt populärt då.

Jag minns inte riktigt hur saker fortskred men vi träffades iallafall. Många gånger. Vi kysstes mycket men efter varje gång jag varit där så sa han att han inte ville ha något seriöst och jag minns att jag ville att han skulle se hur sårad jag blev så han kanske skulle ångra sig, men det gjorde han inte. Inte än. Trots det fortsatte vi att ses, kollade på film och kysstes jätteofta men det var inte mer än så. Än.
Efter  varje gång vi vart med varandra talade han alltid med mig på plats eller sa i telefon efteråt att han inte ville ha något förhållande. Han var flera år äldre än mig och jag som liten flicka var för ung för honom. Han sa att han var lite orolig för vad hans vänner skulle säga och jag förstod honom men jag hoppades ju ändå på det där sagoslutet så jag fortsatte träffa honom ändå. Och efter en gång vi vart med varandra så fick jag inte den vanliga meningen "men jag vill inte ha något seriöst" utan han ville fortsätta träffa mig, han ville försöka. Jag blev så fruktansvärt glad minns jag. Strax efter det fick jag kalla honom min pojkvän och jag var nog lyckligast i världen ungefär.
Vi var tillsammans i en månad ungefär och han trampade på mitt hjärta något så fruktansvärt och det som hände önskar jag inte någon i världen och jag kommer nog aldrig riktigt komma över det men det som inte dödar det härdar.

emmy h

vad gjorde han? :(

2010-12-22 | 14:44:21
Josefine

nee förlåt för att jag föreslog en sån kille :( Trodde han var världens snällaste!

pussis<3

2010-12-22 | 14:58:52
http://myangeldust.blogg.se/



namn:
kom ihåg mig!

mail:

blogg:


kommentar: